Bor man här uppe ska ni veta att man har lärt sig att hava tålamodet. Mars var rekordvarm och givetvis började vi hoppas på en varm och tidig vår, men vi skulle återigen få en lektion i tålamod. Nu går vi och småfryser i snålblåsten. Ja, inte bara vi utan ännu värre alla stackars växter som inte lärt sig läxan. Snödropparna ser bedrövligt hängiga ut de små stackarna som var så tidigt uppe. Säkert repar de sig när värmen kommer, så småningom, när vi gått och dragit ut på tålamodet ett tag till.
Vi tar våra rundor, tittar efter grönt och hoppas att det ska komma små livstecken i planteringarna trots kylan. Visst finns det gröna små blad här och där, så väldigt små och känsliga. Jag vill bädda om med gamla löv men de blåser lika snabbt iväg. Som en sann norrlänning intalar man sig att kylan är bra. En normal, lagom långsam vår är alltid bäst.
Trots storttålamod längtar jag efter blommorna, humlorna, bina och den riktiga våren!
Drömbilder från maj förra året.
Verkligheten i morse var vit och slaskig, men varmare, tack och lov!
Inom två timmar hade all nysnö tinat bort och längre fram på dagen tittade en skön sol fram. Genast förvandlades världen, Krokusar och Snödroppar sträckte sig uppåt, humöret likaså!
Hoppas våren kommer i helgen! Jag ska hur som helst ut och trädgårdera ;)