Under och över ytan...

Jag har inte gått under jorden även om det kanske verkar så.

 Det är min handled som spökat ett tag, därav färre inlägg från mig och färre bloggbesök under de senaste veckorna. Jag har försökt vila, inte så lätt när man jobbar med barn och vill göra så mycket som möjligt på fritiden, men nu känns det så gott som nästan helt bra igen. Så skönt! Började faktiskt allvarligt oroa mig för hur stackars handleden ska klara all rensning som snart ska utföras i trädgården. Jag provade "allt" armhävningar (har hjälpt tidigare men inte nu) lindade om det onda (ingen skillnad) vila (lika ont ändå). Det som jag tror hjälpte, i alla fall kändes det bättre direkt efteråt, var stretching. Jag stretchade tummen och fingrarna bakåt, rätt ofta, och så sakteliga släppte smärtan.

Sedan har jag givetvis tagit det lite lugnare med allt som gjort ont, men fortsätter stretcha.

Igår pysslades plantor och sådder om, några sticklingar togs och fler frön såddes.
 En gammal sprucken holk reparerades och en som trillat ner sattes upp. Snart kommer våra fågelvänner och då vill dom ha sina krypin i bra skick. (Handleden var OK hela tiden)

I trädgården smälter snön snabbt, men det är fortfarande övervägande vitt.

På trädgårdsrundorna ser jag Snödroppar och små vintergröna Aurikler som tittar fram helt oförstörda av vinterns krafter. Auriklerna är nästan finare nu än i höstas! Många smala spetsar av vårens lökar står pigga och redo på ytan av den vårmörka jorden. Jag är så nyfiken på hur växterna klarat sig den här gången att jag försöker flytta på snö och is men behärskar mig. Det är bäst att låta naturen sköta sig själv.